Astronomi och astrologi

 

Dokument om stjärnhimlens samband med folktrons och kyrkans år:

Läs om stjärnbildernas inflytande på folktro och hedendom här. 

 

Den astronomiska bakgrunden

    Astrologernas år börjar med att solen går i Väduren vid vårdag-jämningen. P.g.a. jordaxelns förändrade lutning har man i västerlandet övergett väduren som stjärnbild, ty solen går inte in i vädurens stjärnbild förrän den 14 april. Man har alltså numera i våra almanackor två begrepp ”väduren”;

1) den plats där solen befinner sig den 21 mars, vid vårdag-jämningen (=väduren 0 °) och

2) den plats där solen befinner sig den 14 april.

   Den sista är den som intresserar oss. Att solen verkligen stiger i vädurens stjärnor, där djuret tänktes avbildat på himlen med horn, svans och ben. Denna stjärnornas ”vädur”, kan kallas den österländska då den gäller i bl.a. Indien.

   Det är fr.a. månens gång i zodiaken som har intresserat gamla tiders folk. Då solen den 14 april går i väduren, går också nymånen i väduren vid samma tid. Ty nymåne betyder endast att sol och måne står på samma ställe på himlen. Månen är då helt osynlig och bortbländad av solens sken. Efter tre dagar börjar månen åter synas, men nu bara som en tunn skära. Efter femton dagar är månen full och helt rund och man ser tydligt, var på stjärnhimlen den befinner sig, ty de omgivande stjärnorna är inte bortbländade av solsken. Eftersom månen går genom alla tolv stjärnbilderna varje månad är den en gång i månaden nymåne och en gång i månaden fullmåne. Vid fullmånen står månen mitt emot solen. Zodiaken är som en ring och mitt emot Väduren står Vågen.

 

Fullmånen

   I Indien liksom Europa räknar man tiden efter fullmånen. Månaderna har i Indien sitt namn efter den månad där fullmånen för tillfället befinner sig. Oktober-november kallas Kartikam och är uppkallat efter Plejaderna, Krittika som ligger mellan Väduren ♈ och Oxen ♉.

   I Europa räknas mån-månader efter påskfullmånen. Påsken infaller, grovt sett, första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen.

   Det år som man möter i folktron har Väduren vid midsommar och Vågen vid jul. Märk väl fullmånen i Väduren om midsommar.

Hur kan man beräkna den nuvarande stjärnhimlens ålder?

Då man numera vet att jordens axel rör sig i ett omlopp som tar 26.000 år att fullborda (precession), förstår man att solstånden i förhållande till stjärnbilderna förskjuter sig en grad per 72 år. 72 ggr 360 = 25.920.

  Då folktrons år hade sol i Väduren den 21 december (vintersolståndet), så har solen fram till dagens motsvarande läge; sol i Väduren den 14 april, förskjutit sig 114 dagar. Det tar 72 år för solen att tillryggalägga en grad på sin 26.000 – åriga vandring genom zodiaken.

   Om vi multiplicerar 114 ggr 72 = 8.208, så får vi stjärnhimlens ålder i folktron.

   En så hög siffra som 8.200 år pekar på den yngre stenåldern. Det är den siffra som forskare numera anger för de indoeuropeiska språkens ålder. I dessa språk möter man gemensamma ord för all slags bondekultur. Det finns gemensamma ord för plog, harv och sädesslag såsom; vete, korn och havre. Man har svin, höns, kor och oxar, getter och får. Man har spånadsväxter som lin och hampa. Det finns gemensamma ord för vagn, hjul, nav, axel. Trädnamnen pekar på ett centraleuropeiskt förflutet: björk, alm, bok, ask, sälg, ek och apel.

   Stjärnhimlen är mot denna bakgrund en jägar- och bonde-kalender. Den talar om när himlens alla djur är (eller troddes vara) födda i året. Detta är också astrologins kärna; hur står stjärnorna i födelseögonblicket?

   Stora björn och Lejonet ligger nu på hösten ty alla björnar är födda i ide om vintern/hösten. Lejonets stjärnbild avbildar det gamla europeiska grottlejonet som födde ungar på vintern i en grotta. Hästar (Pegasus) föds i april och fiskar leker i maj/juni. (Fiskarnas stjärnbild 20 maj – 20 juni). Fåglar lägger ägg på våren, (varför Örnen och Svanen ligger i april/maj, ♑ ♒ )   

 

Stjärnhimlen i förhållande till året

 

I Väduren (20 juni – 24 juli) uppgår:

Ketos, Valen; ♓ 4° - ♈ 17° (24 maj – 12 juli).

Triangeln; ♈ 11°- 16° (6 – 11 juli).

Andromeda; ♓ 19° - ♈ 17° (8 juni – 12 juli).

Perseus;  ♈26° -  ♉16° (21 juli – 10 aug.).

Medusa;  ♈29° (24 juli).

Kassiopeia; ♈ 3° - ♉ 1° (28 juni – 26 juli).

Okeanos

 

I Oxen (25 juli – 23 aug.) uppgår:

Orion; ♉ 14° - ♊ 7°, (8 – 31 aug.).

Orions bälte; ♉ 25° - 28°,( 19-22 aug.).

Plejaderna; ♉  3°, (28 juli).

Hyaderna; ♉ 9°-12°, (3 – 6 aug.).

Kusken;  ♉ 19°-  ♊ 2°, (13 – 26 aug.).

Geten; ♉ 25°, (19 aug.).

Killingarna

Haren; ♉ 19° - ♊ 2° (13 – 26 aug.).

Capella; ♉ 25°, (19 aug.).

 

I Tvillingarna ♊ ; (24 aug. – 20 sept.) uppgår:

Kusken

Stora hund:♉ 22°- ♋ 2°, (16 aug.-25 sept.).

Sirius; ♊ 17°, (10 sept.)

Lilla hund; ♊ 25° - 29°, (18 – 22 sept.).

 

I Kräftan ; (21 sept. – 20 okt.) uppgår:

Lilla björn; ♊ 0°- ♋ 26°, (24 aug.-17 okt.).

Satyren.

De tre Chariter

Krubban, källan, brunnen; ♋ 10° (1 okt.).

Åsnorna; ♋ 10°, (1 okt.).

Molnet.

 

I Lejonet ♌; (21 okt.- 20 nov.) uppgår:

Regulus; ♌ 2° (23 okt.).

Hydran;  ♋ 13° - ♎ 13° (4 okt.- 4 jan.).

Bägaren; ♌ 26° - ♍ 9°,( 17 – 30 nov.).

Korpen; ♍ 13° - ♍ 20°, (4 – 11 dec.)

Lilla björn.

 

I Jungfrun (21 nov – 20 dec.) uppgår:

Isis och Horos.

Hydrans stjärt.

Korpen.

Bootes, Björnvaktaren; ♍ 1° - ♎ 8°, (22 nov. – 29 dec.).

 

I Vågen ♎ (21 dec. – 20 jan.) uppgår:

Hades.

Färjkarlen.

Acherusiska sjön.

Kentauren; ♎ 2° - ♏ 8°, (23 dec. – 29 jan.).

Norra kronan; ♎ 14° - 21°, (5 – 12 jan.).

 

I Skorpionen ♏ (21 jan.- 19 feb.) uppgår:

Herakles ♎ 21° - ♐ 5°, ( 12 jan. – 25 feb.).

Hygieia

Kentauren

Vargen ♎ 21° - ♏ 9°, (12 jan. – 30 jan.).

Ormbäraren; ♏5° - ♐14°,(26 jan. – 5 mars).

Altaret;  ♏ 20° - ♐ 3°, (10 – 23 feb.).

Antares, Skorpionens hjärta ♏ 12°, (2 feb.).

 

I Skytten; ♐(20 feb. – 20 mars) uppgår:

Södra kronan ♐ 9° - 17°,(29 feb. - 8 mars).

Örnen; ♐ 21° - ♑ 8°, (12 – 29 mars).

 

I Stenbocken; ♑ (21 mars – 19 april) uppgår:

Nereus

Delfinen; ♑ 17° - 23° (7 – 13 april).

Pilen; ♑3° - 10° (24 – 31 mars).

Lyran; ♐17° - ♑2°, (8 – 23 mars).

Södra fisken; ♑5° - ♒ 7°,( 26 mars – 27 april).

Vingården.

Svanen; ♑4° - ♒14°,( 25 mars – 4 maj).

Musen.

 

I Vattumannen; ♒ (20 april – 19 maj), uppgår:

Eridanos.

Svanen.

 

I Fiskarna; ♓ (20 maj – 20 juni) uppgår:

Pegasus ♒ 5° - ♓17°,(25 april – 6 juni).

Linet.

 

 

Andromeda.

 

 

Stjärnbilder från antiken och framåt

 

Här ligger en samlad förteckning över alla stjärnbilder (pdf).

 

 

Norra och södra stjärnhimlen

 

 

På den översta bilden ser man stjärnbilderna över och under zodiaken:

Fiskarna, Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet och halva Jungfrun.

På den undre tavlan ser man resten av Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken och Vattumannen. 

 

 

Runstaven

januari-december med bilder och motsvarande stjärnbilder (nedan).

 

Runstaven ovan är uppdelad i de tolv månader bara för att läsaren skall få bättre översikt.

Januari

Den 1 januari; ett dryckeshorn och en kniv. Hornet är detsamma som finns på alla dagarna i jul-tiden. Det är för Vågens stjärnbild som i norden kallades "Skål-märke".

Kniven är för att barnmorskan (=Jungfrun) gick ner i underjorden, då hon var behjälplig med att förlösa gossen Horos/ Zeus/ Jupiter/ Tor, senare Jesus. Hon skar av navelsträngen med en kniv. Kniven den 24 augusti är för att samma saga "Barnmorskan i underjorden" finns daterad till skörden i augusti.

Kniven kan också vara för det att Vintergatan som tänktes komma ner till jorden vid jul var en väg besatt med knivar och svärd. Här måste de döda gå fram på blodiga ben, såvida de inte i livet företagit en pilgrimsresa. Detta stämmer också med den 24 augusti i runstaven ; en kniv, ty denna tid korsar Vintergatan zodiaken mellan Oxen och Tvillingarna.

Den 6 januari, trettondedagen; en stjärna. Detta är för att diverse upptågsmakare drog omkring med en stjärna, som menades vara den stjärna som vägledde de tre vise män.

Detta var den förkristligade överbyggnaden. Den hedniska strukturen var att Tor utklädd till brud bar Frejas smycke, Brisingamen, vilket torde vara den lysande morgonstjärnan; Afrodite, Venus. Hur Tor genom denna list fick sin hammare åter åskådliggjordes den 13:e januari, se nästa!

Den 13 januari, 20:de dag. Ett omstjälpt horn, markerar att julölet nu var uppdrucket och att julen var slut. Vågens stjärnbild var avslutad och Skorpionen var rådande.

Guldåldern, d.v.s. julen var slut, vilket markerades av, att Tor fick sin hammare åter. Jupiter/Tor kom till herravälde och man måste arbeta för bostäder mat och kläder. Jättarna som styrt under guldåldern vräktes undan.

Samma dag, ett krönt huvud, vilket markerar Zeus, Jupiter / Tor; nu i sitt herravälde. 

Den 19 januari, en trebent stol, en tingspall. Det är att, nu, sedan Jupiter/ Tor kommit till makten, rättvisa var rådande. Ting fick åter hållas. Under guldåldern hade det inte funnits brott, eller, de brott som begåtts under julen, nu efter julen, straffades hårdare än annars.

Den 24 januari; en dödskalle. Detta motsvarar stjärnbilden "två kranier", grekiska duoi kranoi.

 

Februari

Den 2:e februari, kyndelsmässodag; en ljusstake som avbildar Skorpionen. Ursprungligen var ljusstaken trearmad och under julen och denna tid hade man i Sverige s.k. tre-grena-ljus vilka avbildar en skorpion, liksom runan eolhx och den motsvarande semitiska bokstaven Kaph.

Den 3:e februari: blåsmässa kallad; ett blåshorn för Vintergatan som var en vind-väg.

Den 6 februari; ett äpple. Det är för sagan om Döden fadder. Läkaren som hade Döden som fadder använde ett äpple för att bota sjuka. Det är stjärnbilden Ormbäraren, som var Asklepios, Apollons son. Apollon ansågs vara dödsgud.

Den 9-10:e februari; en tång, en notnål och ett hjärta.

Tången är Skorpionens klo, notnålen är gadden och hjärtat är Skorpionens hjärta, stjärnan Antares.

Den 15:e februari; en yxa för Altarets stjärnbild och de offer som därvid tänktes förekomma.

Den 22:e fabruari; en nyckel, ett ägg, för dödsguden Hades/Loke som huserade i underjorden/Helvetet. Helvetesgrinden låg nära Altaret. Altaret låg i Vintergatan (= de dödas väg) och Vintergatan korsade zodiaken mellan Skorpionen och Skytten (= 22 februari).

 

Mars

Den 1:e mars, ett lysande ansikte, "Mars med sitt röda eller blåa skägg lockar barnen utom vägg." Det är dödsguden, Hades, (se 22 februari). Hades var en kvinnorövare ( och motsvaras av Grimm-sagan "Blåskägg"), som rövade kvinnor till sitt slott (= dödsriket).

Den 7:e mars; en strumpa, eller ett ben och en vävspole. Ibland en arm för det att Tyr fick sin hand avbiten av Fenresulven. Stjärnbilden heter;" ... den som håller sin hand i odjurets gap." Strumpan och vävspolen är för Lyran som har kallats de "vävande systrarna".

Stundom kan benet tolkas som ett knä. Det är för stjärnbilden Engonasin "den på knä stående", d.v.s. Herakles.

Den 12 mars, ett träd; det är Yggdrasils ask som var ett namn på Vintergatan, för det att denna dag var gamla vårdagjämningen, då Vintergatan tänktes komma ner till jorden.

Den 17 mars, ett hus, för nornorna, som bor i ett hus invid asken, Yggdrasil.

Den 21 mars, en plog, ibland ett svin. Det är för Stora Björn som var en plog eller en galt, Särimnes svin, som kokades i Valhall varje dag och vars fläsk räckte oändligt. Valhall, hos grekerna Olympen, uppgick i Stenbocken.

Den 25 mars, en krona, det är för himladrottningen, Freja, som ursprungligen kom från vanerna och kunde sejda. Hon blev tre gånger stungen på spjut och brändes som häxa i Valhall, men stod varje gång åter upp. Stjärnbilden heter Eileithuia, "födelsegudinnan".

Den 27 mars; en öltunna, "marsölets bryggd". Detta motsvarar karet i Valhall, där det gudomliga mjödet förvarades. Då kämparna i Valhall drack av detta, blev de helade från alla sår och krämpor. I Olympen motsvarade det den ambrosia som Zeus drack. I helgonlegenden lade kyrkan in Ambrosius den 4:e april, för ordens likhet.

 

April

Den 14 april, ett träd, en stör, första sommardag. Trädet är för Vintergatan som var ett träd, världsträdet. Sommar är för vattnet som Vattumannen häller ur sin kruka. Denna stjärnbild har hetat *sem- (=hälla ut) som blivit sommar. Här mellan Stenbocken och Vattumannen delades stjärnhimlen enligt Ptolemaios i två halvor. Detta motsvaras av, att de äldre runstavarna var delade i två års-halvor; en från den 14 april och en från den 14 oktober. Roten *sem har också en betydelse "halv", som i latin semi "halv".

Den 20:e april, en sköld, vilket betyder striden mellan sommar och vinter, d.v.s. att titanerna eller Tyfon bestormade Olympen; - i norden, att vanerna bestormade asarna. Pans son, Ägipan, hjälpte de antika gudarna att undkomma faran genom att förvandla dem till djur. Som tack för detta satte Zeus Ägipan på stjärnhimlen som Stenbocken.

Den 23 april; en häst, ett spjut. Det är himlens häst Pegasus som uppgår i Vattumannen - Fiskarna. I Norden, Odens häst, Sleipner. Spjutet är för den kamp som Bellerophon på Pegasus´ rygg utstod mot odjuret Chimaira.

Den 25 april; ett lejon. Det är det ovan nämnda odjuret, Chimaira, som var hälften lejon och hälften get. (Jämför franska/svenska ordet chimär).

 

Maj

Den 3:e maj; ett kors, en fana. Korset är världsträdet, Yggdrasil. Här invid ligger Mimes brunn och där är Heimdals horn och Odens öga nedsänkta. Fanan är för stjärnbilden Vexillum "fanan" som uppgår i Stenbocken.

Den 6 maj; en gosse kokas i ett kar. Det är för Vattumannen, Ganymedes, en gosse som offrades till Zeus, för att bli gudens tjänare. Vid denna tid offrade man ett barn, vilket motsvarar hur barnen Tjalve och Röskva upptogs till Tor för att tjäna. Detta förkristligades så, att Jesus kom att upptagas till Gud vid denna tid; Kristi himmelsfärds dag. I den grekiska sagan om Ganymedes blev gossen upplyft i Olympen av en örn; Örnens stjärnbild.

Den 12:e maj, en tings-pall. Tingstiden. Nu är ingången i Jupiters hus, Fiskarna, och Jupiter är rättvisans gud.

Den 18:e maj, Eriksdagen, kallad "hör-Erik". (Hör = "lin). Stjärnbilden är Linet, grekiska, to linon, som uppgår i Fiskarna.

Den 31 maj, Ett kvinnohuvud; Petronella. Petrus´ dotter som var nersövd men steg upp och betjänade lärjungarna på faderns anvisan. Det motsvarar valkyrian som var nersövd av Oden, men betjänade de fallna kämparna i Valhall; satte fram bordbonader och ölkrus.

Stjärnbilden är Andromeda, jungfrun som av Poseidon straffats och  fjättrats vid en havsklippa då modern, Kassiopeia hade varit förmäten och påstått sig vara vackrare än neriderna.  (sjöjungfrurna).  Motiven utvecklade sig senare till Snövit-sagan. 

Samma dag en mjölkstäva. Det är för de bordbonader och kärl som valkyriorna satte fram för de fallna kämparna i Valhall.

 

Juni

Den 3 juni; en gryta, en väg. Grytan är för de husgeråd och kärl som valkyriorna hade, då de tjänade i Valhall. Då de kallats häxor, var grytan en förvrängning av valkyrians hjälm, som hon hade då hon deltog i strid på Odens befallning.

En väg är för att valkyriorna for ut längs vägarna och bjöd in stupade krigare och konungar till de fallnas sal i himlen.

Den 8 juni, en metrev, "fisken nappar bra". Det är för fiskarnas band. Fiskarnas stjärnbild har en gång kallats "bandet".

Den 12 juni, gamla solståndsdagen. Ett hjul, en grep. Nu förenades världarna. Himlen och underjorden (=bergen) smälte samman med den levande världen. Hjulet var för Ixion som satt på ett hjul i underjorden, och grepen var för det, att underbyggarna hade sin bostad under stallet och bonden uppmanades flytta stallet. Det är den s.k. måkningen som förrättades med grep.

Den 15 juni, Vitus, en ullsax. Vitus är en ordlek på latin vitulus, kalv och ullsaxen är för det, att Vädurens stjärnbild nu tänkes styra över tiden.

Den 24 juni; ett lamm, en fana, en midsommarstång. Lammet är för den första stjärnbilden, Väduren, som kunde vara ett lamm. Fanan är för korset, det är Vintergatan. Majstången är likaledas för Vintergatan som var ett kors.

Den 29 juni, en nyckel, en blomsterkvast. Nyckeln är för underjorden och dess herre; Hades/Loke. Loke betyder "stängare". Som dödsrikets gud stängde han om de avlidna. Guden förkristligades och blev Petrus. Loke blev nu om midsommar gripen, då han anstiftat Balders död och sedan försökt gömma sig i en lax skepnad. Blomsterkvasten är för att alla växter nu, då himlen förenade sig med jorden, hade en läkande förmåga. Midsommarblomster förvarades sedan hela året som ett botemedel mot allt. Astrologiskt var Väduren solens höjdpunkt, varvid växterna tänktes ha större läkande kraft.

 

Juli

Den 10 juli; ett spjut, en lie. Det är för Orions bälte som kallats "lie" och "spjut".

Den 15 juli, tolv stjärnor, en räfsa. Räfsan är för Orions bälte som kallats "kratta, räfsa". Tolv stjärnor är för Plejaderna, som ansetts vara sex eller sju stjärnor, men någon gång också tolv.

Den 22 juli; en drake. Det är för Drakens stjärnbild. I sagor om Plejaderna förekommer också drakar

Den 25 juli; en stege, en humleranka, en nöt. Stegen som finns på många almanackor är det samma som humlerankan. Det är vägen till himlen. Plejaderna var ingången till himlen och man måste uppför stegen eller klättra upp på humlerankan eller som i Jack Bönstängeln, bönstängeln, för att komma in i  himlen. "Jack" är för det, att dagen var "Jakobsdagen" efter det att Jakob i gamla testamentet, i drömmen hade sett en stege som gick upp i himlen. Änglar gick upp och ner för stegen.

Nöten är likaså för Plejaderna. En av dess stjärnor kallades "nöten".

 

Augusti

Den 1 augusti, Petri fängelse, en nyckel, bojor. Nyckeln är för Petrus, som motsvarade dödsguden Hades, som också hade en nyckel som attribut. Den nordiske guden var Loke "stängaren" som hade anstiftat Balders död. (=midsommar) Han förvandlade sig till lax men greps vid ett stort fiskafänge och fängslades.

Den 4 augusti, Hund och hare, jakttiden. Detta motsvarar Stora Hund och Harens stjärnbild. Dessa båda stjärnbilder som bildar en enhet täcker en del av stjärnhimlen med början i Oxen. Jakttiden är för att Stora Hund jagar Haren; som Orions saga lyder. Orion var "jägaren". Den största stjärnan Sirius, det glödande gapet i Hunden, motsvarar närmast den 8 september.

Dagens helgon den 4:e augusti, Dominicus, avbildade man en hund med fackla i gapet.

Den 15 augusti, en harv. "höst". Harv är släkt med ordet "höst" vilket ses av engelska harvest "höst". Längre tillbaka är det släkt med grekiska karpos "frukt" och betyder; tid att insamla, hösta in frukt med en kratta eller harv.

Dagen var i kyrkan; Marie himmelsfärd och katolikerna menade att Marie gördel hade fallit ner på jorden vid hennes himmelsfärd. Enligt bibeln företog Maria inte alls någon himmelsfärd och gördeln är ett förkristligande av Friggs gördel/Friggerocken som var det nordiska namnet på Orions bälte som motsvarade de 15-17 augusti.

24:e augusti, en humleranka, en kniv; humlerankan är detsamma som den 25:e juli, d.v.s. vägen till himlen. Här motsvarade det Polstjärnan som var vägen till himlen. Genom denna stjärna kunde man slingra sig in i himlen. Polstjärnan angavs motsvara Tvillingarna 0:e grad, (=24 augusti).

Kniven är för vägen till himlen som var besatt med svärd och knivar. Här måste de döda framgå på blodiga ben, såvida de inte gjort en pilgrimsfärd i livet.

29:e augusti, en hjort. En stjärnbild "hjorten". Ett huvud på ett fat.  I kyrkan Johannes döparens halshuggning. Snarast jätten Hymes skalle som var en sinnebild av himlen i Eddan.

 

September

1:e september, en ullsax liksom ullsaxen den 15 juni markerar Vädurens stjärnbild, d.v.s. fullmånen i Väduren.  Eftersom Väduren är zodiakens början är det troligt, att man i sina almanackor markerade den nuvarande läget för denna stjärnbild. 2.900 f.Kr. gick fullmånen i Väduren den 1 september. September betyder *sep-tem, "det gyllene/heliga skinnet". Eftersom Väduren var ett skinn, som sedan djuret offrats, hängdes upp i en lund i Kolchis vid Svarta havet, förstår man att räkneordet sju, latin septima betyder "gyllene skinn". Då romarna kallade månaden här för september, var det ett sätt att nämna tiden efter Väduren och att fullmånen nu efter den 1 september stod i Väduren.

8:e september, en krona. Enligt kyrkan, jungfru Marie födelse. Den 8:e september motsvarar Sirius, hundstjärnan i rektacension. Sirius var förutom Stora Hunds mun också himladrottningen Isis. Maria är här den förkristligade Isis, liksom är fallet den 8:e december då Jungfrun som Isis och Horos under medeltiden förkristligades att föreställa Maria och Jesus.

Den 14:e september, ett upprätt stående kors. Dagen var i norden höstdagjämning, sedan man försummat att ändra felaktigheter i det julianska året. Korset var asken Yggdrasil, världsträdet, hos vissa folk en björk.

Den 17:e september; ett lamm. Troligen ditsatt av samma orsak som ullsaxen den 1:e september. Man markerade fullmånens ingång i Väduren, ty då började det astronomiska året. Detta sätt att räkna tiden lever kvar i Indien.

Den 21:a september; en ängel med en kvist. Man vet från den 29 september, Mikael, att man kallade dagen "alla änglars dag". Människor menades ha skyddsänglar ända från födseln. Dessa påminde om nornor, hos grekerna, moirer. Stjärnbilden är "de tre chariter". Chariter var liksom moirer och horer; tre dansande jungfrur som tillhörde gudavärlden. De påminde en del om nornor och moirer.

Den 22:e september, en bock. Bocken var den bockgestaltade Pan eller hans som Ägipan. Den siste var som stridstrumpetens uppfinnare en motsvarighet till den nordiske Heimda. Denne avbildas i andra rustavar som en fågel på regnbågen, ty han satt och vaktade gudavärlden vid regnbågen och hade egenskaper som en fågel; han hörde och såg allt.

Som stjärnbild var Ägipan ryttare på en av åsnorna som med sitt skriande skrämde titanerna på flykten. Heimdal hade samma egenskap, att han med sitt horn skapade panisk förskräckelse. Det heter i Völuspá med anledning av Heimdals horn; "alla räds som är på helvetes-väg".

Den 29:e september; en lur, en våg. Luren är för Mimes brunn som motsvarar stjärnbilden mellan Åsnorna, ofta kallad "krubban, spannen, källan". I Mimes brunn låg Heimdals horn nersänkt. Ofta har dagen "ett ljuster", för att Mimer som "brunnsgubbe" var ett vattenväsen.

Vågen är för stjärnbilden "vågen", som inte har med Vågens stjärnbild i zodiaken att göra.

 

Oktober

Den 7 oktober; en bok, en karda, ett hus. Alla dessa bilder är för att nornorna som bodde i ett hus, beredde lin och ull, varav man gjorde människornas ödestrådar. Boken är, för att nornor skrev upp alla människors öden i en bok, ursprungligen på trästavar.

Stjärnbilden är de tre chariter som uppgår i Kräftan. 

Den 14 oktober. Ett träd. Här började runstavarnas vinter-halvår som motsvarade sommar-halvårets början den 14 april. Trädet är för Yggdrasils ask, världsträdet. Runstaven delade upp året ungefär så här: 14 april, 12 maj, 12 juni (sommarsolstånd), 15 juli, 15 augusti, 14 september, 14 oktober, 13? november, 13 december, 13 januari, 12? februari, 13 mars.

Den vanliga kalenderindelningen bär spår av att kyrkan varit inne och förkristligat en underliggande hednisk struktur och bytt ut alla gamla gudar mot helgon och apostlar, således: 24 juni, 25 juli, 24 augusti, 21 september, 21 november, 21 december, 25 januari, 22 februari, 21 mars, 20 april, 20? maj.

Båda sättet att räkna månaderna syns parallellt. Ex. den 15 juni; en ullsax jämfört med den 24 juni; ett lamm. Båda runstavsbilderna är för Vädurens stjärnbild.

Den 18 oktober; en slaktbänk, en oxe. Det är för den årliga slakten. Båda runstavsbilderna har samband med Stora Björn, som kallats "slaktarens köttyxa" och "sju tröskoxar", latin septentriones.

Den 21 oktober, en pil. Stora Björn var Kallisto, björnhonan som dödades av jägaren Arkas. Björnen avbildas ibland med en pil i kroppen. Dagens helgonnamn Callixtus påve är en ordlek på Stora Björns namn, Kallisto.

 

November

Den 1 november, Själa-dag; en omstjälpt båt. Denna bild är för skeppet Argos köl.

Den 6 november; en spira; för kungen, Oden. Denna dag tänktes han stupa i kamp mot Fenres-ulven.

Den 11 november, en anka eller gås. För den stjärnan i Argo som kallats "gåsen".

Den 23 november, ett ankare. Det är slutet på skeppet Argo.

Den 25 november; ett hjul, en spinnrock. Det är för Jungfrun som avbildades med ett hjul. Spinnrocken är för Necessitas som avbildades med en slända, som var föregångare till spinnrocken.

Den 30 november; en rävsax; för den stjärnan i Stora Björn som kallats "räven". 

 

December

Den 4 december; ett torn. Det är för stjärnbilden "tornen" i Jungfrun.

Den 6 december. En orm som biter sig själv i stjärten. Det är slutet, stjärten på Hydran, som i norden var Midgårdsormen, som vid denna tid tänktes bli dräpt av Tor.

Den 8 december; en krona, det är jungfru Maria, som var den förkristligade bilden av Isis och Horos, som var Jungfruns stjärnbild.

Den 10 december, en kanna; "Anna med kanna". Det är Bägarens stjärnbild, eller för att man ansett, att det låg vinsäckar på Stora Björn då den var en vagn, Ikaros´vagn.

Den 13 december; en sax som ett instrument i Jungfruns hand då hon var barnmorska, eller för att Jungfrun enligt de gamla diktarna symboliserade guldåldern, då de första människorna måste förfärdiga sig kläder.

Den 21 december; en hand med utsträckta fingrar. Det är för stjärnbilden "handen".

Två avkvistade furor, s.k. julstänger, ursprungligen idegranar. Detta för att de nordiska gudarna under guldålden bott på Ida-vall "Idegrans-slätten". Idavall var namn på regnbågen eller rättare sagt Vintergatan.

Den 25 december; ett lindebarn. det är Horosbarnet i famnen på Isis (Jungfrun). Vidare hos grekerna den nyfödde Zeus, hos romarna Jupiter och hos norborna, Tor, - senare Jesus i famnen på Maria (Jungfrun).

26 december, några stenar för Stephanos, den förste martyren som blev stenad. Under julfriden hade allting, träd, stenar m.m. svurit att vara skonsamma. På Idavall roade man sig med att skjuta och kasta sten på Balder. Ingenting kunde skada guden. Samma tanke, på naturens fredlighet, finns ännu om midsommar. Stjärnbilden är Vintergatan, som tänktes vara samenad med jorden vid solståndstider.

 25-31 december; flera dryckeshorn. Dessa bägare eller skålar är för Vågens stjärnbild som i norden kallats; "Skåla-märke".

 

 Kalender tryckt i Augsburg för året 1567

 

 

  

 

 Gammal bondekalender för året 1983,

tryckt i Graz

Denna kalender tryckt i Österrike visar stora likheter med kalendern ovan, tryckt i Augsburg, Tyskland 1567. Dagarna står i horisontell riktning liksom primstavar i Norge. Några runor finns inte på primstavar, bara en skåra för varje dag. Dagarna på den österrikiska kalendern är avmärkta på samma sätt som på primstavar. Bilderna på märkesdagarna ligger nämligen inte alltid över dagens triangel, utan kan ligga vid sidan om. Då utmärks detta med kantiga streck från bilden till dagens triangel.

 

Januari

 Den 1 januari. Kristi omskärelse. Maria och Jesus men också en tredje person; det är Isis med stjärna och månskära. Det motsvarar Jungfruns stjärnbild och barnet; Horos, Zeus, Jupiter, eller Tor.

Den 6 januari; "tre kronor, tre konungars dag". Enligt bibeln var de tre vise män varken tre eller kungar. Det heter bara i bibeln: "Det kom astrologer från österland". Kronorna motsvarar Kronans stjärnbild.

Februari 

 Den 2:e februari; Marie renings fest och kyndelsmässa. På bilden håller Maria ett ljus i handen. Ibland var det en ljusstake. Ljusstaken var ursprungligen en ljusarm med tre ljus och avbildade en skorpion. Det är för Skorpionens stjärnbild.

Den 3:e februari; Blasius. Denne var biskop i Cappadocia och blev halshuggen under den diokletianska förföljelsen år 287. Hans namn har feltolkats bland de germanska folken och man har trott att dagen har med "blåsa" att göra. På grund av denna folketymologi har hans dag förlagts till en tid, då man gav akt på blåst. Stjärnbilden är Vintergatan som en vind-väg.

Den 5:e; Agatha, hållande en palmkvist i ena handen och i andra handen en bricka med sina avskurna bröst.

Hon skulle förledas till hordom. Hon avbildas ibland med en tång. Tången är Skorpionens klor. Skorpionen var Mars hus och Venus förintelse. Man jämför dagen med den 21 januari (ingång i Skorpionen), och Agnes, som fängslades på ett horhus.

Den 6:e februari, Dorothea. Hon avbildas hållande en korg med rosor och äpplen. I runstaven har dagen "ett äpple". Detta var det äpple som läkaren, Asklepios, Apollons son, använde för att bota sjuka. Läkaren och döds-guden var stjärnbilden Ormbäraren.

Den 9:e februari, Apollonia som håller en palmkvist och en tång. Tången är för Skorpionens klor och namnet, Apollonia är för namnets likhet med Apollon som var dödsguden eller Asklepios fader, det är Ormbäraren. Apollonia var tandläkarnas skyddspatron.

Den 10:e februari; Scholastica. Dagen har i gamla runstavar en "skosula". De germanska folken har uppfattat namnet som "sko" och "läst". Detta är stjärnbilden Ormbäraren, som med sin ena fot trampar på Skorpionen nära gadden. Denna fotsula nämns särskilt av antikens skalder.

Den 15:e februari; fastlag. På bilden en narr. Det är för Lokes broder Narre. Loke var fader till Helvetes-gudinnan Hel. Stjärnbilden är Altaret och Hades-grinden, som var förgården till Helvete.

Den 22:e februari; "Per i stolen". Bilden förställer Petrus med himmelrikets nyckel. Vid denna tid, den 22:e februari korsade Vintergatan zodiaken mellan Skorpionen och Skytten. Underjorden stod öppen och dödsriket, som ligger strax under, vid Altaret och Helvetesgrinden hade välde. Döda kunde komma upp i världen och dödsguden, Hades, hade välde. Han var föregångare till Petrus, som också tänktes härska i dödsriket. Dagens namn Stuhl-feier, "stolfest" är för att Hades ursprungligen avbildades sittande på en stol, eller tron. Liksom Petrus hade han nyckeln som attribut.

Den 25:e februari; Walpurga. Legenden säger att Walpurga visat sig helt orädd för rasande hundar och därpå botat en sjuk flicka.

Hon är den kvinnliga motsvarigheten till Tyr. Denne gud var den ende av asarna som tordes gå nära Fenresulven och ge djuret mat. Dock bet hunden av gudens hand. Tyr avbildades så att man tecknade en hand, eller underarm, med en hand.

Bilden på Walpurga visar hur hon sträcker fram sin ena hand. Stjärnbilden är Vargen eller "den som sticker in handen i odjurets gap."

 

Mars

 Den 3:e mars, Kunigunde; Hon var kejsarens hustru. Hon blev misstänkt för att vara otrogen och måste för att bevara sin trovärdighet avlägga s.k. järnbörd. Hon måste på bara fötter gå fram över glödande plogfåror. Då hon avlagt provet utan att skadas blev hon förlåten av kejsaren.

Detta bör jämföras med vårplöjningen. Runstaven har den 2:e mars "en plog". Det är stjärnbilden Skytten som var en kentaur. Dessa var från början vattenkentaurer och har bevarat sig som sådana i norden, där de kallas "näck" eller "bäckahäst". Man jämför sägner daterade till våren såsom "Pigan som plöjde med näcken". Hon måste med fara för sitt liv plöja en hel dag med näcken.

Den 10:e mars; 40 martyrers dag. Dessa var 40 soldater som såsom straff för att de vägrade överge kristendomen måste stå nakna i en damm som frös till is. Efterhand dog de alla.

Förutom det helt naturliga i att mars ofta är kall, måste man finna en stjärnbild som passar. Islossningen är i norden knuten till Matts, den 24 februari. Det heter att "Matts kastar heta stenar, islossningen börjar". Detta är för stjärnbilden Herakles, som kastar sten.

Den 17 mars; Gertrud; två möss. Musen som stjärnbild uppgår i Stenbocken.

Den 24-25 mars; änglar. Det är för nornor som var skyddsänglar, som det tänktes. Änglar finns också i slutet av september och Mikael den 29 september kallades "alla änglars dag". Detta knyter an till vårdagjämningen och Yggdrasil som var världsträdet. Nornorna bodde vid världsträdet. Stjärnbilden är Vintergatan.

Den 27 mars; palmsöndag, rörlig fest, söndag före påsk. Jesus rider in i Jerusalem, folket skar kvistar och strödde längs vägen. Stjärnbilden är här likaså Yggdrasil, världsträdet som var stjärnbilden Vintergatan.

 

April

 Den 7 april; Hermann. Detta är en kristen variant på Grimm-sagan "Hans Dumm". Hermann räcker ett äpple till Jesus som tar emot det. Hermann blir utvald, liksom i sagan Hans Dumm, där pojken blir utvald att bli prinsessans man genom ett äpple som händelsevis kastas till honom i kyrkan.

Den 23 april; Georg. Det är legenden om riddaren som räddade en prinsessa från att bli slukad av en drake. Han brukar avbildas till häst med spjut och fana. Hästen är för stjärnbilden Pegasus och fanan är stjärnbilden Vexillum, som uppgår i Stenbocken.

Den 25 april; Marcus. Evangelisten "Marcus med lejonet". Detta knyter an till sagan om Bellerophon som på Pegasi rygg dräpte odjuret Chimaira. Detta vild-djur hade kropp som ett lejon och två huvud, varav det ena var ett get-huvud. Lejonet på bilden har inget lejon-huvud och är därtill bevingat. Det är troligen Chimaira som avbildas så. Stjärnbilden är här Pegasus.

Den 29 april; Antonia. Helgonet står inte upptaget i lexikonet. Hon verkar hålla en modell av en borg. Det påminner om att man nu firade grundläggandet av vissa städer. Rom tänktes grundlagt sista veckan i april. Stjärnbilderna är Pegasus och havsguden, som är Vattumannen.

 

 Maj

Den 4:e maj; Florian. Han avbildas då han häller vatten ur en kanna. Det är stjärnbilden Vattenmannen eller stjärnbilden "vattnet".

Den 12:e maj; Kristi himmelsfärd, rörlig fest. Bilden visar hur Kristus upptogs i himlen, för att sedan sitta på Gud faders högra sida. På samma sätt var Vattumannen Ganymedes, gossen som upptogs i himlen för att tjäna Zeus som dennes munskänk.

Den 25 maj: Urbanus, namnet, är härlett av lat Urbs"stad". Helgonets attribut är en vindruva. En stjärnbild "vingården" uppgår i Stenbocken.

 

 Juni

 Den 24:e juni; Johannes döparens födelse. Han var född av gamla föräldrar som inte annars kunde få barn. Hans moder, Elisabet blev havande genom magisk konception, på samma sätt som Orion, som var barn till gamla föräldrar som på sin ålderdom fått en son som dock var barn till havsguden, Poseidon. Stjärnbilden är Orion.

Lammet den 24 juni anses vara för Johannes, som då han såg Jesus sade: "Se där kommer Guds lamm som är utan synd". Att sedan kalla Johannes för "lamm" är väl långsökt, då han enligt bibeln sagt många andra saker. Stjärnbilden är Väduren som också kunde vara ett lamm.

Den 29:e juni; Petrus. Han var dödsrikets, eller himmlerikets väktare, där han styrde som den kristna fortsättningen på Hades och dödsriket. Nyckeln var Hades symbol, vilken sedan övertogs av Petrus. I Norden var dödsguden Loke, vars namn betyder "stängare". Stjärnbilden är Vintergatan som tänktes komma ner till jorden vid midsommar.

 

Juli

 Den 2:e juli; Marie besökelse dag. Då tänktes Maria ha besökt sin fränka Elisabet och dagen firades, då båda kvinnorna nu var havande genom magisk konception, d.v.s. genom en gud. På samma sätt hade Perseus moder, Danae blivit havande genom att Zeus kommit till henne som ett guldregn, där hon satt i sitt fängelse.

Marias magiska konception jämförs med stjärnbilden Perseus och den gamla kvinnans, Elisabets, havandeskap jämförs med Orion.

Den 4:e juli, Ulrich, hållande en fisk i handen. Fiskarnas stjärnbild.

Den 17:e juli. Alexius och en trappa. Han är skyddspatron för pilgrimer. Detta är för Plejaderna som var vägen och stegen och dörren till himlen. Den 25 juli, Jakob, brukar man rita en humleranka eller en stege för "vägen till himlen". Att helgonet Alexius var patron för pilgrimer förklaras på samma sätt som Jakob, som också var pilgrimernas skyddshelgon. Tanken bakom att man gjorde en pilgrimsresa till Santiago (St. Jakob) da Compostella i Spanien var att man efter döden måste göra denna resa för att kunna komma in i himlen. Man besparade sig denna resa genom att göra den redan i livstiden. Trappan är för himlens trappor som var vägen till Plejaderna.

Den 20:e juli; Margareta. Hon avbildas med en drake. Det är för Drakens stjärnbild.

Den 23:e juli; en hund, hunddagarna börjar. Det är för Stora hund, som jagar Haren. Hunden är Orions hund.

 

Augusti

Den 1: augusti; Petri fängelse. Fängelset markeras på bilden med en kolonn. Petrus bär sin nyckel i handen. Detta är för döds-guden, Loke som blev bunden och fängslad, sedan han hade anstiftat mordet på Balder (midsommar).

Den 15:e augusti; Marie himmelsfärd. Bibeln vet inget om denna himmelsfärd. Det är ett tillägg av kyrkan. Då Maria for till himlen sägs det, föll hennes gördel ned på jorden. Denna gördel bör jämföras med Friggs gördel, Friggerocken som är stjärnbilden Orions bälte.

Den 23:e augusti; En hund; Hunddagarna slut. Detta är för Stora hund som råder över denna tid.

Den 24:e augusti; Bartolomeus. Han håller en kniv i handen. Det sägs i folktron vara för det, att man nu skulle slakta bockar. Bocken är stjärnan Capella, bocken, i Kuskens stjärnbild.

Den 29:e augusti; Johannes döparens halshuggning, ett huvud på ett fat. Johannes döparen jämfördes ovan med Orion och den nordiska motsvarigheten, jätten Yme, blev halshuggen av gudarna. Hans huvud eller skalle blev satt på jorden såsom himmel.

 

September

Den 1:e september; helgon och en hjort. Det är för hjortens stjärnbild.

Den 8:e september; Marie födelse. Det är för Hundstjärnan, Sirius, som kallades Isis, himladrottningen, hos Egyptier m.fl. folk.

Den 14:e september; Korsets upphöjelse, ett upprätt stående kors. Detta motsvarar Vintergatan som ansågs vara ett kors som kom ner till jorden vid solstånds- och dagjämningstider. Korset tänktes enligt kyrkan denna dag ha farit upp till himlen. Festen finns belagd i den grekiska kyrkan sedan 1000-talet, men firades där som en rörlig fest, som bestämdes efter pingsten. Höstdagjämningen inträffade en viss tid så långt bak som den 12 september p.g.a. problem med den julianska kalendern.

Den 21:e september; Matteus om hösten. I kalendern; en ängel. Änglar var skyddsänglar som följde varje människa sedan födseln. De motsvarade de nordiska nornorna, i Grekland moirerna. Stjärnbilden är här de tre chariter. Dessa var tre till antal och påminner om feer.

Den 29:e september. Mikael. Denne var ärkeängel och bar som attribut en vågskål. Vågen är för stjärnbilden Vågen som inte skall förväxlas med zodiakens stjärnbild. Dagen kallades "alla änglars dag" och jämförelsen med nornor visar att dagen firades för att människors skyddsänglar tilldelade varje människa ett öde. Somliga blev rika, andra fattiga, därav jämförelsen med en vågskål. De grekiska moirerna tilldelade likaså människor en viss andel av livets goda eller onda. Man fick mer eller mindre på sin lott. I Sverige åt man denna dag "mer-afton", det är det gamla indoeuropeiska ordet som finns i grekiska moira "norna".

Den 30:e september; en björn, det är för Stora Björn. I folktron heter det att björnen nu börjar samla mossa för att gå i ide.

 

Oktober

 Den 2:e oktober; en ängel; Skyddsängel-fest. Varje människa hade sin skyddsängel som följde människan sedan födseln. I norden motsvarades skyddsänglar av nornor. Festen för skyddsänglar firades i norden om Mikael den 29:e september. Stjärnbilden är de tre chariter, lat. gratier.

Den 7:e, 8:e oktober, Birgitta. Hon firades i norden, och runstavarna har denna dag en ullkarda. Hon har, då hon jämfördes med nornor, fått ett attribut som påminner om dessa, ty nornor skapade människors öden genom att göra trådar. Stjärnbilden är liksom ovan, tre chariter.

Den 16:e oktober; Gallus , en björn. Det är för Stora Björn.

Den 18:e oktober; Lukas, en bock. Egentligen en oxe, för det att Karlavagnen var "sju tröskoxar". 

Den 21:e oktober; Ursula. Namnet är jämförbart med det latinska namnet på stora Björn; "Ursa maior". Stjärnsagan var att Arkas (=Björnvaktaren) sköt Kallisto (=Stora björn). Därför avbildades Stora Björn som Kallisto ibland med en pil i kroppen.

 

November

Den 1:e och 2:e november; Alla helgons- och alla själars dag. Stora Björn tänktes vara ett tillhåll för själar och saliga människor. I folktron sades att synska människor kunde höra hur det knarrade om vagnens hjul, där den rullade fram på himlen.

Den 6:e november; Helgonet har en kedja av hästskor som man spände runt om hans kyrkor. En hästsko avbildas i runstaven den 19 november. Det är för järnskons ägare, Vidar, som hämnades sin fader, Oden, vilken dödades av Fenres-ulven. Den 6:e november tänktes troligen i norden som Odens dödsdag. Senare blev dagen högtidlighållen till minne av Gustaf Adolfs död vid Lützen.

Den 11:e november, Martin av Tours; Frankrikes nationalhelgon, senare Martin Luther. En gås för det att skeppet Argo har en stjärna "gåsen".

Den 16:e november; en tunna. Det är Bägarens stjärnbild.

Den 19:e november; Elisabeth, en kanna. Det är likaså för Bägarens stjärnbild.

Den 21:e november; en orgel. Skall väl vara för nästa dag.

Den 22:e november; Cäcilia, som avbildas med en orgel. Den musikaliske silenen, Marsyas, som utmande Apollon i musikalisk tvekamp blev flådd för sin förmätenhet att utmana en gud.

Den 25:e november; Katharina; ett hjul. Det är för Jungfruns stjärnbild. Hon kunde avbildas med ett hjul. Det heter i folktron: "Katharina spinner ljusvekar till jul." I runstavarna var denna dag, en spinnrock. Ljusvekar var för att ödesgudinnorna spann människornas livstrådar. Dessa tänktes vara i jul-ljusen, av vilka man tog tydor på julnatten. 

 

December

Den 4:e december; Barbara, en bägare. Det är för Bägarens stjärnbild. 

Den 6:e december;  Nikolaus; tre bröd. Det är för Spica, axet, i Jungfruns stjärnbild. Spica skapade bröd-bak och ligger till grund för det s.k. jul-baket.

Den 21:e december; Tomas; vanligen avbildad med en hand. Här är det tveksamt, om tecknaren vill framhäva Tomas hand. Stjärnbilden är "Handen".

Den 25:e december; Kristi födelse. dagen firades ursprungligen i Östkyrkan veckan efter nyår, d.v.s. trettonde-dag den 6:e januari, men i Väst, veckan före, d.v.s. den 25 december. Bilden föreställer naturligtvis Jesus, som i detta fall är den förkristligade guden Horos, Zeus, Jupiter, Thor/Balder. Guden som barn gömdes undan för de mördande jättarna: Set, Tyfon, Kronos, m.fl. I kyrkan flydde Maria till Egypten för att undkomma Herodes som ville döda Jesus.

Stjärnbilden är Jungfrun, ty hon sattes samman med att man firade guldåldern, den första tiden i människans historia.

Den 26:e december; Stephanus. Kalendern visar tre stenar, ty han blev stenad som den förste martyren, då har bekände sig till Jesus. Under guldåldern rådde frid och det fanns inga brott. Liksom vid midsommar var hela naturen fredlig och man hade vid midsommaren kastat sten på Balder, utan att guden skadades. Detta är den förkristligade Balders-sagan; hur Stephanus visserligen dör, men liksom Balder likväl lever vidare i en annan värld.

Den 27:e december; en bägare, eller ölkanna. Liksom runstavarna är här en ölkanna i kalendern. Det är för stjärnbilden Vågen som i norden kallades "skål-märke". Ormen som kommer upp ur skålen finns det ingen tydning på. Ormen i runstaven är den 6:e december och det heter där. "En orm som biter sig själv i stjärten som symbol för det till ända lupna året". Om ormen varit symbol för året får man tänka sig att man flyttat ormen liksom ordet "år" till slutet av december.

Den 28:e december; oskyldiga barn, i Sverige "menlösa barns dag". Detta var till minne av att Herodes sökte döda Jesus och därför uppsökte alla gossebarn under två år och lät döda dem. Detta är den förkristligade Kronos-myten. Kronos slukade alla sina egna barn, då han fruktade för att de skulle ta makten från honom. Zeus gömdes undan i en grotta,liksom att Jesus gömdes undan genom flykten till Egypten.

Parallellen går så långt att katolikerna fablade om att Herodes liksom Kronos hade dödat sina egna söner. Det hette:"Jag ville hellre vara Herodes svin än hans söner. Sina svin dödar judarna inte, då de inte äter svin, men sina egna söner dödar han".

Den 30:e december, David, spelande harpa. Under guldåldern dansade man och spelade. Julen var till minne av denna fridstid i människans historia. Sedan gudarna lämnat världen p.g.a. människornas synd, befann de sig numera i himlen, i Vintergatan. Varje år, vid jul, midsommar, påsk och Mikael kom de döda och även gudarna tillbaka till denna världen. Då dansade man liksom, att de de döda i himlen och trollen i bergen dansar. Människorna i denna världen rycktes med i dansen. I det gamla Sverige dansade man av denna anledning endast fyra gånger om året; vid jul, påsk, midsommar och Mikael om hösten.

Den 31:e december; Silvester. Denna jämfördes med stjärnbilden Bootes, det är Björnvaktaren.

Avslutning.

Denna kalender tryckt i Graz 1983 visar en uppställning som är nära besläktad med runstaven. I Sverige har detta sätt att skriva upp dagarna överlevt på landet. Runstaven har således överlevt den katolska tiden. Dess sista katolska användningområde visas i Arboga stads tänkeböcker från 1400-talet, där märkesdagarna är nästan exakt samma som på runstavar.

Sedan 1500-talet och fram till dags dato sätter man upp dagarna i vertikal riktning, månad för månad, med angivande av de rörliga festerna. Man skrev också upp för varje dag, i vilken stjärnbild månen befann sig. Först in på 1900-talet försvann detta sista och man anger numera månens lopp på annat sätt.

Här under ses januari månad för året 1838:

 

Denna vertikala uppställning möter man i kyrkliga kalendrar, från senantiken och fram genom medeltiden. 

Runstaven och Kalendrarna från Augsburg och Graz representerar en folklig tradition, där man från början inte ens angav de romerska månadsnamnen. Kalendern, runstaven, började kanske den 14 oktober och gick i en följd fram till den 13 april. Det var vinterhalvåret. I denna anonyma dagrad flätade man sedan in helgondagarna och markerade dem med en bild över, på samma sätt som i den österrikiska kalendern.

Man angav dagar utan att alls nämna de romerska månadsnamnen. Det hette istället; "odinsdag före Mikael" (29 september. "Måndag efter Gregorius".(12 mars).